"Jodå, jag ska."
"Var försiktig!" upprepar min inre röst.
"Men jag är försiktig. Jo, visst är jag det."
Eller. Eller är det verkligen min röst, min tanke? Kommer inte rösten någonstans utifrån? Någon annans förmaning, några andras uppmaning.
Men Näcken i bäcken finns inte på riktigt. Och ingen av spelemännen har bockfot.
Vargen är inte farlig.
Rösterna är förebrående, varnande, misstroende. De säger "gör inget dumt." men med andra ord, i omskrivna meningar och genomskinliga kommentarer.
Jag suckar irriterat. "Men, herre Gud."
Jag är inte lilla Rödluvan.
Det finns inget att oroa sig för. Det finns inget att vara rädd för. Vargen är inte farlig och flickan är inte liten.
Men för all del; jag vet ni bara menar väl.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar