Lika Sant Som att en Olycka Sällan Kommer Ensam

Så händer det ofta flera bra saker på en och samma gång.

Äntligen ska vi få hallen och vardagsrummet iordningjorda!

Och gissa vem som inte är arbetslös?

Ses när jag är rik!

G(l)ömma nyckeln, g(l)ömma nyckeln. Är det fågel, fisk eller färill!?

Eftersom Andreas hade börjat jobbet, och då det råder en mer eller mindre konstant penningabrist i hushållet på grund av rådande omständigheter, fattades beslutet att endast spendera lördagen på Punkkarnevalen.

Burken länsades och av mot Ekerö bar det!

Att ta sig dit innebar inte några problem egentligen. Bara det att SL.ses reseplanerar fortfarande hade semester (kan tänkas?) och därmed föreslog en turkombination som innebar en och en halv timmes väntan i Stenhamra centrum.

Stenhamra centrum ligger långt ute på Ekerö och består av en pizzeria och ett Coop Konsum.

Toalettbesök, kolla böcker och tjuvläsa tidningar. Försöka lifta, fyra bussar vi kunde tagit senare kom buss mot Björkvik. Andra åkte samma tid, någon hade fått i sig en hel del rusdryckr och lite annat och övertalade busschafören att göra ett kiss-stopp fyra stationer innan vi var framme. Alla applåderade när han gick på igen. De som inte skulle till Ölsta Folkpark var mindre roade.

Mitt ute i ingenstans och vi var framme, spontana hurrarop bröt ut.

Det blev våffla med sylt och chokladspån till lunch, massa bra band både ute vid en stor scen och under tak vid en såndär nästan-stå-uppe-på-sjävla-scenen-när-bandet-spelar scen med mycket folk på liten yta. Det kom en regnskur men Avfart 33 spelade på lilla scenen så det gjorde ingenting.

Efter Slöa Knivar fick det bli pommes. Väntetiden var en halvtimme. Egentligen ingenting man förvånade sig över med tanke på att det var en DIY festival. Att strömmen bara räcker till en fritös åt gången, som bara kan ta en portion, var en axelryckning för alla.

Äntligen var maten klar och vi kunde äta och snacka om allt.

Sedan var det dags för bästa bandet,Vicious Irene, och headbanga bort tuppkammen, som hade börjat sloka av fuktigt väder, längst framme vid stora scenen tillsammans med min sötis.

Vi kollade bussen igen för vi glömde hela tiden när den skulle gå. Jag bestämde att vi skulle skriva upp det i programbladet så vi inte missade den.

Jagade vatten och hittade mysig gymnastiksalsmadrass att vila på och tre kannor vatten, helt oväntat.

Sista bandet vi han se blev mys på gräsmattan, vi satt och skuttade med fötterna till musiken, och tittade på den rodnande kvällshimmelen som sakta mörknade.

Bussen kom och bussbytet var inge problem.

Plötsligt frågar söt om jag har nyckeln?

Nej. Nej. Säg inte att du har glömt den?

Leta hela väskan, jackfickor, byxfickor.

Snart säger han att han bara skojar. Jag slår honom.

Nyckeln var inte med. Han skojade inte.

Söt bläddrar i mobilen.

"Vad gör du?"

"Letar sovplats." Uppgiven ton, hängande huvud.

"Vi sover hos Robin och Ging, såklart."

Ett samtal senare var man garanterad sovplats i Vasasatn och hoppar av vid Rådmansgatan. Inga problem att hitta denna gång men Robin jobbar och har precis fått ett larm och Ging har följt med honom.

Jaha.

Bara att vänta.

Fast det var lugnt för vi hade skitkul. På Sveavägen var det drag, fullt med Amerikanska bilar och stora jeepar med flaken fulla av folk. Funderade på att gå in på Pub Anchor men alla kontanter var slut för min del så vi stod utanför istället.

Det var mycket liv och folk och våra huvuden var trötta så vi gick en sväng bort från Sveavägen och hittade en liten lekpark. Sötisen såg en gunga som han bara måste prova, som var tillräckligt stor för att man skulle kunna ligga i den.

Så det gjorde vi. Vi låg och gungade och försökte leta stjärnor.

Tillbaka till myllret, jakt på vatten igen, och Robin ringer.

De är hemma nu.

Bara att vända och skynda tillbaka.

Hej till alla, dricka vatten, bädda soffan, och äntligen sova.

När saker och ting både går som de ska och går fel brukar det sluta med bästa äventyren. Så glöm nyckeln, missa sista bussen hem, gå på krogen och pröjsa inträdet med mynt när ni bara har råd med en enda öl egentligen. För det är när saker går lite fel som det blir allra mest rätt.

(Akta er bara för att allt går åt helvette. För det är då man är illa ute.)

Ses när något har gått fel på något av mina äventyr! Eller kanske när något av dina går snett?

Uppokad, fulltecknat.

Kalendern är helt fulltecknad.

Från att ha tagit sommardagarna som de kommer har det nu, såhär mot slutet av allas semestrar och lov, blivit lite panik-så-mycket-som-möjligt-ska-hinnas-med-stress.

Allt är bokat nu.

Kompisar, kräftskiva, loppis (skönt att bli av med allt!), vägfest, hälsa på lillebror, rida islandshäst, cocktailparty, punkfestival, sötisens yngsta systers födelsedag och en hel del annat, säkert.

Lite fullt upp inför hösten och kommande stress för resten av det här året, kan tyckas. Men nu har jag ju haft två månader med mycket lite inbokat - bara spontatna saker var och varannan dag - så rätt så uppvilad är jag ändå- Speciellt efter veckan på Åland.

Så det ska bli härligt att rivstarta igång inför sensommaren och höstens alla händelser!

Hoppas att ni orkar hänga på! Vi ses!