Det finns stunder då det vore en god idé att sova för att man ska kunna göra saker man har tagit sig för trots att man helst skulle göra vadsomhelst för att slippa.
Sådana stunder brukar jag skriva.
Just nu leker Mascara och Yukiko. Det är första gången jag har sett Mascara starta en leksession. Hon brukar inte alls vilja vara med nr Yukiko sätter igång. Hon är lite gullig ändå, knäppkatten. Hon springer ut från badrummet, mot Yukiko, stannar upp när hon nästan när framme och sedan backar hon tillbaka. Ganska annorlunda taktik.
Annorlunda taktiker kan i och försig vara bra att ha ibland. Ibland har man större chans att lyckas om det man tänker göra inte går att förutse. Å andra sidan brukar annorlunda taktiker vara oprövade.
Och är de ogenomtänkta kan allt gå helt fel.
Det är dock svårt att se vad som gick fel eller rätt - bra eller dåligt - eftersom många handlingar har långa efterverkningar som påverkar kommande handlingar och situationer och det kan dröja år innan man kan se, om man överhuvudtaget kan se, huruvida en handling är att anses som gynnsam eller ej. Själv undrar jag fortfarande över om jag har gjort så att säga rätt eller inte i de val jag har gjort hittills eller om de kommer leda till den framtid jag försökt undvika. För det är ju så - åtminstone i alla berättelser - att ju mer karaktärerna försöker undvika en framtid de känner till desto närmre den framtiden kommer de. Det intressanta i de fallen är ju om de inte hade vetat något, hade de fortfarande slutat där där de slutade eller var de specifika framtiderna beroende av att personerna visste och skulle inte ha inträffat utan den vetskapen?
Jag vet inte och jag vet inte om man kan veta det eftersom man bara kan se ett förlopp.
Det jag vet, eller i alla fall tror jag vet, är att jag nog borde sova.
