Komedi och Tradgedi

Somliga dagar kan man vara som allra gladast och som allra mest förbannad.

Humöret var väll inte på topp. Mensvärk och en liten katt som tjatar som en dåre för att få gå ut, blött och mulet ute, solen går ned fort, orkar bara inte.

När jag väl kom hem tänkte jag att kanske kunde få mig att, om än inte bota mitt dåliga humör, fokusera på annat än grinigheten som drog naglarna längst sinnets griffeltavla. Det gick inte överdrivet bra; blev enbart mera irriterad. Gav upp och gick bort till Andreas som satt vid datorn. Han hade uppe ett fönster som såg ut som någon teaters webbsida. Mycket riktigt - Wallmans Salonger. Dessutom hade han ett fönster med hotellrum. "Vi ska på den här. Och här ska vi sova." Hur ska vi ha råd med det nu helt plötsligt? Irritation. Eller har du fått jobbet? Förhoppning. "Ja, och det här är gratis!" Gratis? "Jobbet bjuder." Du skojar.

Nej, inget skämt. Arbetet som han inte ens har hunnit börja på har bjudigt oss båda på mat och underhållning samt bokat dubbelrum åt oss.

Lycka.

Inte så jättelångvarig dock. Lillebror får för sig, av någon outgrundlig anledning, att jag ska skjutsa honom till posten.

Har han körkort?
Ja.

Hade han druckit öl?
Nej.

Fanns det någon mening alls? Som att det var en julklapp till någon?
Nej och nej. Det var till honom själv.

Jepp, han var enbart lat bortom all rim och reson. Borde ha sagt att han kunde glömma det men de gjorde jag inte. Önskar jag hade gjort det, precis som jag brukar. Körde honom i alla fall men så glömde han mobilen och kunde inte hämta ut paketet, min mobil hade inga pengar, så fick backa ut för att vända tillbaka och hämta. Börjar backa, ser en liten unge på väg att öppna sin bildörr. Stannar. Hör hans mamma säga åt honom att inte öppna mer - tror, naivt?, att mamman har koll på sin unge. Backar vidare. skriiiiiiich. Ungen slår upp dörren i bilen medan jag backar och nästan har backat klart.

Man kan bli irriterad för mindre. Skiter i't.

"Jag sa ju att du inte skulle öppna dörren! Men aja, hon stod ju så nära, hon får skylla sig själv!"

Ursäkta?

Hade det blivet en juridisk fråga hade du varit klart skyldig. Det blir det inte men det gör inte att felet är mindre ditt för det. Sedan är det ju fruktansvärt intelligent, för att inte säga genialt, att låta barnet stå en halvmeter bakom din bil istället för att hålla det i handen. Så när jag skulle vända kunde jag ju inte gärna backa in i kundvagnarna. Tutade på ungen. Morsan var nog ganska förbannad vi det laget. Vilket roar mig fortfarande; hon var så arg över något som hon själv orsakade. Burnade sedan iväg.

Jodå, hon fick fingret efter sin kommentar om vems fel allt var.

Jag medger att min stubin var för kort. Jag medger att jag kunde ha löst allt med att inte backa klart och be henne ta ut barnet innan jag fortsatte. Jag medger att min reaktion på hennes uttalande var allt annat än behärskat. Däremot står jag fast vid att hon är den som får skylla sig själv.

Tja, jag har nog inte tålamod med människor som resonerar som palsternackor och har förmodligen tröttnat på att behandla de väl som på intet sätt förtjänat det. Eller så hade jag bara en dålig dag, svårt att säga.

Sensmoralen är i alla fall; gratis är gott. Och var inte en palsternacka!