Nu Jävlar

Nu jävlar blir det festival!

Inte en sådan som kostar flera tusen och tusen och ett par hudringar till.

Nej, sådant har jag fanemig inte råd med.

Det blir inte långt bort, det blir inte galen resa, tappa däck, knäppa upptåg, femmannatält för två personer, någon som spyr i en påse och viltsvinskebab, spilld öl, bråk, gatulopp, tomatsoppa i plastglas och sol och duggregn i en jävla underbar blandning.

Trehundra riksdaler för biljetten och några lappar till blir det. Det blir kommunalt. Det blir tvåmannatält. Det blir Ekerö. Det blir två dagar röj.

Det blir Punkkarnevalen i år.

När Jag Borde Sova

Det finns stunder då man känner att man har något att säga men tankarna slinker undan.

Det finns stunder då det vore en god idé att sova för att man ska kunna göra saker man har tagit sig för trots att man helst skulle göra vadsomhelst för att slippa.

Sådana stunder brukar jag skriva.

Just nu leker Mascara och Yukiko. Det är första gången jag har sett Mascara starta en leksession. Hon brukar inte alls vilja vara med nr Yukiko sätter igång. Hon är lite gullig ändå, knäppkatten. Hon springer ut från badrummet, mot Yukiko, stannar upp när hon nästan när framme och sedan backar hon tillbaka. Ganska annorlunda taktik.

Annorlunda taktiker kan i och försig vara bra att ha ibland. Ibland har man större chans att lyckas om det man tänker göra inte går att förutse. Å andra sidan brukar annorlunda taktiker vara oprövade.

Och är de ogenomtänkta kan allt gå helt fel.

Det är dock svårt att se vad som gick fel eller rätt - bra eller dåligt - eftersom många handlingar har långa efterverkningar som påverkar kommande handlingar och situationer och det kan dröja år innan man kan se, om man överhuvudtaget kan se, huruvida en handling är att anses som gynnsam eller ej. Själv undrar jag fortfarande över om jag har gjort så att säga rätt eller inte i de val jag har gjort hittills eller om de kommer leda till den framtid jag försökt undvika. För det är ju så - åtminstone i alla berättelser - att ju mer karaktärerna försöker undvika en framtid de känner till desto närmre den framtiden kommer de. Det intressanta i de fallen är ju om de inte hade vetat något, hade de fortfarande slutat där där de slutade eller var de specifika framtiderna beroende av att personerna visste och skulle inte ha inträffat utan den vetskapen?

Jag vet inte och jag vet inte om man kan veta det eftersom man bara kan se ett förlopp.

Det jag vet, eller i alla fall tror jag vet, är att jag nog borde sova.

Nu

Nu har jag lämnat in blanketterna med UD-timmar.

Nu har jag hämtat ut tentorna.

Nu har jag diskat, betalade en räkning och åkt med sötnöten till Riala för att träna.

Nu har jag lämnat CV på Willys.

Nu har jag gjort det jag skulle ha gjort när ett annat nu passerade.

Och det kommer passera många nu som blir då som blir aldrig. För jag gör inget åt det nu och gör jag det inte nu så är det försent.

Du Ska Inte Tro Det Blir Sommar

Ifall du sätter fart och gör lite somriga saker.

Ja, det, och att vädret är varmt och soligt.

Helgen som var blev det Southside för att se när Sin Galore spelade på fredagen, Hermans Restaurang och en riktigt god middag på lördagen - som avslutades med kaffe och te på uteserveringen och en solnedgångspromenad på söder, till Gamla Stan och Drottningatan innan hemfärden - och på söndagen drog vi till 44:an, drack te för 10 spänn, käkade baguette med fetaröra och målade masker hela eftermiddagen.

Låter inte somrigt?

Jodå, det är somrigt som fan vill jag lova. För att ha helgerna fullbokade med härliga utflykter betyder att man har vaknat ur idet och vinterdvalan och inte bara sitter hemma och sover större delen av dygnet medan man sakta dukar under av tristess.

På vinterhalvåret är det mörkt, kallt och jävligt och finns inte mycket att göra för någon som inte direkt uppskattar vintersport. Man kan ju såklart mysa hemma. Och man kan gå på krogen (fast i alla fall jag känner mig inte så sugen på det när det är 24 minus ute) och på bio. Men efter att ha suttit hemma i ett antal månader så är det inte konstigt att man längtar efter lite dagsljus, lite nattliv och lite att göra.

Denna helg var uppbokad med asnice saker.

Nu är det sommar närsomhelst.

Och Det Var En Gång.

Saknar massa människor som jag aldrig ser längre, saknar planer som aldrig blev av, saknar tanken om ett liv så som det skulle se ut när man var 18 år och dum i huvudet, saknar studenten och Hultsfred -07, saknar konserter, saknar filmkvällar, korvgrillning, hemmafester och sommarlov.

Önskar att jag hade mer som var värt att sakna eller mer som var värt att se fram emot.

Det finns någon slags allmängiltiga lag om att man ska ta ansvar, mogna och bli vuxen. En god medlem i det moderna samhället.

Det finns massor av saker som den vuxne inte får/ska/bör göra och massor av saker som den vuxne ska/måste/förväntas att göra.

Att ha konstig frisyr är inte en av dem.

Att driva genom stan hela natten är inte en av dem.

Att inte ha en karriär eller en komplett utbildning är inte en av dem.

Att göra saker man vill snarare än saker man tydligen måste är inte rätt.

Och att prioritera fritid är helt och hållet fel!

Alla sådana saker får man syssla med när man är hopplös tonåring. Sådant vill vi inte ha i vårat vuxna samhälle! Hur skulle världen då se ut?! Om alla var olika med olika drömmar och mål? Nej, bäst att du rättar in dig i ledet, tar på dig arbetsuniformen eller kostymen eller grabbar tag i all tung högskolelektyr, tar tag i hus och hem, börjar planera för att skaffa barn och slutar upp med alla dumheterna!

Pilluta dig, jag tänker aldrig bliva stur.

De säger att jag skiter i allt men det skiter jag i

Den 26:e mars var det tenta i delkursen Biologisk Psykologi 7,5 poäng.

Pluggade inte ens i närheten av tillräckligt. Två veckor från skrivdatumet får jag veta hur det gick. Ja, om jag hämtar ut tentan vill säga. Har ju fortfarande inte hämtat ut den första-

Har "supit bort" studentkortet, en hel del smink, en dyr parfymflaska, mitt armbandsur och lite smycken. Jag vill ha tillbaka det men jag ids icke leta.

Disken står i drivor på bänken, tvätten börjar likna Alperna och smulorna ligger kvar på köksbordet.

Man ska ha en plan, ett mål.

Vad ska du bli när du blir stor?

Men måste man vara sitt yrke?

Det finns så jävla många saker som man tydligen måste. Bara det att man måste ingenting. Givetvis får saker och ting konsekvenser om man inte utför dem eller om man utför dem. Det är givet. Men jag måste ingenting, jag gör som jag känner för. Nej, jag är inte alls omöjlig. Jag tror bara inte att man måste så förbannat mycket hela tiden.

Jag måste inte jobba men jag vill. Jag måste inte äta nyttig och näringsrik mat men jag vill för jag tycker den är godast. Jag måste inte träna men jag vill. Jag måste inte städa innan någon kommer på besök och jag gör inte det heller för jag vill inte. Jag måste inte skapa mig en tillvaro där jag jonglerar karriär, hem och barn och tänker inte göra det för jag vill inte.

Visst, lite av det jag talar om är hårklyverier. Arbetar man inte får man ju ingen lön och utan lön kan man inte betala hyra och räkningar och då finns det massa saker som man inte kan göra - som att bo kvar, inte minst. Så man kan ju se det som att man måste arbeta. Men man måste ju inte se det så.

Så jag gör vad jag känner för om och när jag känner för det. Jag pluggar om jag har lust och om jag misslyckas med tentan så kvittar det mig lika. Jag har inga ambitioner inom karriär eller universitetsutbildning, jag har ingen drivkraft att avancera i något yrke och jag har inga bestämda långsiktiga mål. Jag vill ingenting vettigt med mitt liv och jag drömmer inte om att bli ett yrke. Det finns inga normer eller osynlig samhällsallmängiltig regelbok som jag känner att jag måste följa när det gäller en hel del saker. Vanligt hyfs är jag artig nog att visa. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Men resten, det bry jag mig inte det minsta om.

Det jag bryr mig om är att ha så jävla mycket askul jag bara kan.

De säger att jag skiter i allt men det skiter jag i.

"Var Är Vargen, Var Är Vargen, Var Är Vargen Du Trodde Var Död?"

Mitt hår börjar bli riktigt tovigt - tuppkam sliter på håret. Funderar på att klippa av allt till slutet av sommaren/början på hösten. Känner även för att skaffa lösdreads. För att jag vill, för att jag kan.

Kafé 44 är mitt nya krypin, där vill jag sitta med ett kollegieblock, en penna och ett glas kaktuste och höra tiden springa förbi på små snabba fötter och inte bry mig det minsta. För snart är det sommar, snart är psykologikursen slut, snart har jag ett jobb och snart ska jag sova på parkbänkar och vandra genom stan mitt i natten och gå på konserter och ge mig fa-an på att jag ska leva som jag vill nu.

Livet som andra tycker att det ska vara kan de glömma.

Vad grannarna tycker, det skiter jag i. Jag kommer sitta i fönstret och dricka te på morgonen eftersom lägenheten inte har balkong eller uteplats.

Jag tänker ha den frisyr jag känner för, jag tänker dricka Solbacka mitt på blanka dagen om jag känner för't, jag tänker klä mig som jag vill oavsett vad någon annan skulle ha för åsikt om det.

Lite av det jag hade tänkt mig har kommit på villovägar. Lite av den jag ville vara gick vilse. Lite av livet jag skulle leva kom bort sig i villervallan.

Det får vara nog nu - jag vill vara jag nu.

Det är vargen, det är vargen du trodde var död.