Aldrig Stilla

Ett år utan ord.

Ett år där fel arbete för en människa som jag sakta kvävde mer än vardagstankarna. Fast visst har det funnits massor att skriva om, egentligen. Det har varit resor och upplevelser, vänner, möten med nära och kära. Bara det att orden inte ville ordna sig i någon form av begriplig skildring av alltihopa.

Nu har jag sagt upp mig på jobbet.

Jag är inte helt säker var jag är på väg. Jag vet bara att jag inte kunde stanna där jag är.

Så nu lyssnar jag på Mando Diaos tolkning av Frödings dikter, Infruset, och dricker vaniljte och tänker att det inte spelar så värst stor roll vart jag är på väg även om det kan vara jobbigt att inte veta. Jag tänker lite som en dansare och jag konstaterade; resan kan vara viktigare än målet. Vi pratade om konst då men hela livet kan ju få vara ett konstverk?

Det viktiga är att aldrig bli still. Att aldrig stanna när man inte trivs. Att alltid vilja, att alltid våga.

Jag är inte helt säker på vart jag är på väg. Jag vet bara att jag är det.

Och jag tänker aldrig någonsin bli stilla.

Var Är Nödutgången?

Hallå?

Är det någon som vet?

Kan någon peka ut rätt riktning?

Någon?

Hallå?

Jag är inte där jag borde vara. Jag tänkte jag skulle ta mig härifrån nu. Jag tänkte att det måste finnas något bättre jag kan göra. Men jag tycks inte kunna hitta ut.

Verkar inte kunna se en väg ut ur vardagslunk och samhällsnormer om jobb och utbildning. Verkar inte kunna bygga upp enterepenörsanda och bygga från grunden. Verkar inte kunna hitta någonstans där jag är menad att vara.

Jo, jag vet att det inte är enkelt. Ja, jag vet att jag måste anstränga mig. Jodå, jag vet att allt jag vet är att jag inget vet.

Men snälla, nödutgången tack. Bara peka, bara så att jag har en känsla för riktningen åtminstone. Det är så svårt att leta efter den, skyltarna måste ha slocknat. Eller sitta gömda någonstans.

Åt vilket håll?

Snälla, vilken riktning?

Någon, vem som helst.

Hallå?

Jag Är Glad

Helt enkelt.

Det är lite ovant, lite nytt. Lite annorlunda. Det var många, många år sedan lycka var mitt allmäntillstånd.

Jag förväntar mig hela tiden att allt ska gå åt helvete och att jag ska bli arg och förtvivlad igen.

Det har inte hänt.

Visst kan jag bli på dåligt humör men inte alls som förrut. Inga episoder av oresonlig iskla eller bottenlös hopplöshet. Numera går det inte lika djupt och är inte lika ihållande.

Jag tror nog att jag tänker göra mitt bästa för att fortsätt vara glad även i en värld jag inte riktigt begriper mig på och som jag inte riktigt passar in i. För det här är mitt jävla liv och det ska tamigfan bli ett förbannat bra liv!

Havet om Hösten

Nog är havet om sommaren vackert att beskåda,

i all sin silverglans.

När solen leker uppå vågen,

i sådan lättsam dans.

På vinten finns även skönhet däruti,

när havet äro fruset i ett ögonblick av harmoni.

Även våren äger skönhet så skir och ung,

ej längre är dess sinnestämning tung.

Men jag tycker bäst om hösten,

som gör havet kargt och vasst.

Slår det emot klippans kant, sliter det isär,

kastar det att splittras uppå vassa skär.

Jagar vita gäss som flyr i vild panik,

förvandlar havets sång till förtvivlat skrik.

Då finner tanken ro att vila och segla även den,

att kastas fram och tillbaka uppå bränningen.

Själen den kan med havet slitas så konturerna förstörs

så att alla ramar och begränsningar som året gett förgörs.

Sinnet kan vandra långt uppå en vilsen våg,

för att sedan återvända att förtälja vad det såg.

Ja, i höstens vilda framfart finns en tid för eftertanke,

som annars ej hinns med,

bara man med den vilda stormen

lyckas sluta fred.

Knuffa Stenen Nedför Slänten och Låt Den Rulla. Utav Bara Helvete.

Spontanåkte in till Sjätte Tunnan förra fredagen. Tog en mjöd med sötaste Sandra och gulligaste Emma och min fina Andreas. Det är verkligen bäst - det-här-är-livet sortens bäst - och inte ens skränade studenter som står på tröskeln till ett sjujävla jobbigt men fan så härligt vuxenliv lyckades lägga sordin på stämningen.

Sedan dök även Mattias och två av hans vänner upp och Mattias lät mer än hela packet studenter - stark jobbat då de var en hjord på cirkus 30 stycken. Då fick vi skämmas lite men det var jäkligt kul ändå.

Fast vid två-tre tiden blev Andreas, Sandra och jag tröttisar som vandrade hem.

Denna helg blir det lite ta-det-lungt på söndagen med en fika på 44:an - mitt bästa lilla krypin i hela världen. På lördag kväll blir det dock trevlig middag med lite vänner, lite fira att sötisen och jag har ett superfint matsalsbord numera. Ska bli kul att få visa några vad vi hunnit fixa sedan folk var här sist.

Så blir det färga håret fredagen veckan därefter och sen bästaste Jossan, dreads och krogen på lördagen.

På söndagen blir det nog film i soffan hela dagen lång.

Sen är det inte långt kvart till en liten Åland-tripp och så fyller jag ju år snart också!

Och såhär kommer det att fortsätta nu för nu är det snart sommar! Bästa tiden på hela året! Vill ha spontan-mjöd, parkfest, hemmafest, krogen, puben, filmsöndagar, 44:an och massor av sol och bad och härliga människor runtomkring mig hela jävla tiden!

Snart är sommaren här och Stockholm är mitt.

Vi ses i sommarstaden!

Tid är Pengar, Pengar är Inte Tid

Lyckades få en anställning under Q4-perioden på ett lager i Gåshaga Brygga. "Bonver" kanske låter bekant? Inte? Måste faktiskt erkännat att jag själv aldrig hade hört talas om Bonver. Men jag har å andra sidan aldrig brytt mig om att kolla upp varifrån alla mina DVD och CD-skivor kommer ifrån.

Äntligen.

Äntligen efter så många år har jag pengar. Jag är inte utfattig, lever inte på tiokronor.

Men så är det det där med tid. Såklart har jag ingen tid att spendera dessa pengar på ett kontruktivt sett. Hittils har pengarna gått till jul och after work. Det jag mest ville ha pengarna till var att få iordning i lägenheten och ha råd att träna. Det gick ju sådär. Har inte hunnit träna - med några väldigt få undantag - på grund av mina arbetstider (11.00 - 19.45) och av samma anledning har jag inte heller haft tid att köpa något nytt till vårat hem.

Man kan ju inte få allt här i världen.

Nu är jag rik.

Och på ett eller annat sätt ska jag få tid att börja träna och allt igen. För sådant löser sig, det har det alltid gjort hittils.

Ses i Dojon!

Lika Sant Som att en Olycka Sällan Kommer Ensam

Så händer det ofta flera bra saker på en och samma gång.

Äntligen ska vi få hallen och vardagsrummet iordningjorda!

Och gissa vem som inte är arbetslös?

Ses när jag är rik!