Var Är Nödutgången?

Hallå?

Är det någon som vet?

Kan någon peka ut rätt riktning?

Någon?

Hallå?

Jag är inte där jag borde vara. Jag tänkte jag skulle ta mig härifrån nu. Jag tänkte att det måste finnas något bättre jag kan göra. Men jag tycks inte kunna hitta ut.

Verkar inte kunna se en väg ut ur vardagslunk och samhällsnormer om jobb och utbildning. Verkar inte kunna bygga upp enterepenörsanda och bygga från grunden. Verkar inte kunna hitta någonstans där jag är menad att vara.

Jo, jag vet att det inte är enkelt. Ja, jag vet att jag måste anstränga mig. Jodå, jag vet att allt jag vet är att jag inget vet.

Men snälla, nödutgången tack. Bara peka, bara så att jag har en känsla för riktningen åtminstone. Det är så svårt att leta efter den, skyltarna måste ha slocknat. Eller sitta gömda någonstans.

Åt vilket håll?

Snälla, vilken riktning?

Någon, vem som helst.

Hallå?

Jag Är Glad

Helt enkelt.

Det är lite ovant, lite nytt. Lite annorlunda. Det var många, många år sedan lycka var mitt allmäntillstånd.

Jag förväntar mig hela tiden att allt ska gå åt helvete och att jag ska bli arg och förtvivlad igen.

Det har inte hänt.

Visst kan jag bli på dåligt humör men inte alls som förrut. Inga episoder av oresonlig iskla eller bottenlös hopplöshet. Numera går det inte lika djupt och är inte lika ihållande.

Jag tror nog att jag tänker göra mitt bästa för att fortsätt vara glad även i en värld jag inte riktigt begriper mig på och som jag inte riktigt passar in i. För det här är mitt jävla liv och det ska tamigfan bli ett förbannat bra liv!

Havet om Hösten

Nog är havet om sommaren vackert att beskåda,

i all sin silverglans.

När solen leker uppå vågen,

i sådan lättsam dans.

På vinten finns även skönhet däruti,

när havet äro fruset i ett ögonblick av harmoni.

Även våren äger skönhet så skir och ung,

ej längre är dess sinnestämning tung.

Men jag tycker bäst om hösten,

som gör havet kargt och vasst.

Slår det emot klippans kant, sliter det isär,

kastar det att splittras uppå vassa skär.

Jagar vita gäss som flyr i vild panik,

förvandlar havets sång till förtvivlat skrik.

Då finner tanken ro att vila och segla även den,

att kastas fram och tillbaka uppå bränningen.

Själen den kan med havet slitas så konturerna förstörs

så att alla ramar och begränsningar som året gett förgörs.

Sinnet kan vandra långt uppå en vilsen våg,

för att sedan återvända att förtälja vad det såg.

Ja, i höstens vilda framfart finns en tid för eftertanke,

som annars ej hinns med,

bara man med den vilda stormen

lyckas sluta fred.

Knuffa Stenen Nedför Slänten och Låt Den Rulla. Utav Bara Helvete.

Spontanåkte in till Sjätte Tunnan förra fredagen. Tog en mjöd med sötaste Sandra och gulligaste Emma och min fina Andreas. Det är verkligen bäst - det-här-är-livet sortens bäst - och inte ens skränade studenter som står på tröskeln till ett sjujävla jobbigt men fan så härligt vuxenliv lyckades lägga sordin på stämningen.

Sedan dök även Mattias och två av hans vänner upp och Mattias lät mer än hela packet studenter - stark jobbat då de var en hjord på cirkus 30 stycken. Då fick vi skämmas lite men det var jäkligt kul ändå.

Fast vid två-tre tiden blev Andreas, Sandra och jag tröttisar som vandrade hem.

Denna helg blir det lite ta-det-lungt på söndagen med en fika på 44:an - mitt bästa lilla krypin i hela världen. På lördag kväll blir det dock trevlig middag med lite vänner, lite fira att sötisen och jag har ett superfint matsalsbord numera. Ska bli kul att få visa några vad vi hunnit fixa sedan folk var här sist.

Så blir det färga håret fredagen veckan därefter och sen bästaste Jossan, dreads och krogen på lördagen.

På söndagen blir det nog film i soffan hela dagen lång.

Sen är det inte långt kvart till en liten Åland-tripp och så fyller jag ju år snart också!

Och såhär kommer det att fortsätta nu för nu är det snart sommar! Bästa tiden på hela året! Vill ha spontan-mjöd, parkfest, hemmafest, krogen, puben, filmsöndagar, 44:an och massor av sol och bad och härliga människor runtomkring mig hela jävla tiden!

Snart är sommaren här och Stockholm är mitt.

Vi ses i sommarstaden!

Tid är Pengar, Pengar är Inte Tid

Lyckades få en anställning under Q4-perioden på ett lager i Gåshaga Brygga. "Bonver" kanske låter bekant? Inte? Måste faktiskt erkännat att jag själv aldrig hade hört talas om Bonver. Men jag har å andra sidan aldrig brytt mig om att kolla upp varifrån alla mina DVD och CD-skivor kommer ifrån.

Äntligen.

Äntligen efter så många år har jag pengar. Jag är inte utfattig, lever inte på tiokronor.

Men så är det det där med tid. Såklart har jag ingen tid att spendera dessa pengar på ett kontruktivt sett. Hittils har pengarna gått till jul och after work. Det jag mest ville ha pengarna till var att få iordning i lägenheten och ha råd att träna. Det gick ju sådär. Har inte hunnit träna - med några väldigt få undantag - på grund av mina arbetstider (11.00 - 19.45) och av samma anledning har jag inte heller haft tid att köpa något nytt till vårat hem.

Man kan ju inte få allt här i världen.

Nu är jag rik.

Och på ett eller annat sätt ska jag få tid att börja träna och allt igen. För sådant löser sig, det har det alltid gjort hittils.

Ses i Dojon!

Lika Sant Som att en Olycka Sällan Kommer Ensam

Så händer det ofta flera bra saker på en och samma gång.

Äntligen ska vi få hallen och vardagsrummet iordningjorda!

Och gissa vem som inte är arbetslös?

Ses när jag är rik!

G(l)ömma nyckeln, g(l)ömma nyckeln. Är det fågel, fisk eller färill!?

Eftersom Andreas hade börjat jobbet, och då det råder en mer eller mindre konstant penningabrist i hushållet på grund av rådande omständigheter, fattades beslutet att endast spendera lördagen på Punkkarnevalen.

Burken länsades och av mot Ekerö bar det!

Att ta sig dit innebar inte några problem egentligen. Bara det att SL.ses reseplanerar fortfarande hade semester (kan tänkas?) och därmed föreslog en turkombination som innebar en och en halv timmes väntan i Stenhamra centrum.

Stenhamra centrum ligger långt ute på Ekerö och består av en pizzeria och ett Coop Konsum.

Toalettbesök, kolla böcker och tjuvläsa tidningar. Försöka lifta, fyra bussar vi kunde tagit senare kom buss mot Björkvik. Andra åkte samma tid, någon hade fått i sig en hel del rusdryckr och lite annat och övertalade busschafören att göra ett kiss-stopp fyra stationer innan vi var framme. Alla applåderade när han gick på igen. De som inte skulle till Ölsta Folkpark var mindre roade.

Mitt ute i ingenstans och vi var framme, spontana hurrarop bröt ut.

Det blev våffla med sylt och chokladspån till lunch, massa bra band både ute vid en stor scen och under tak vid en såndär nästan-stå-uppe-på-sjävla-scenen-när-bandet-spelar scen med mycket folk på liten yta. Det kom en regnskur men Avfart 33 spelade på lilla scenen så det gjorde ingenting.

Efter Slöa Knivar fick det bli pommes. Väntetiden var en halvtimme. Egentligen ingenting man förvånade sig över med tanke på att det var en DIY festival. Att strömmen bara räcker till en fritös åt gången, som bara kan ta en portion, var en axelryckning för alla.

Äntligen var maten klar och vi kunde äta och snacka om allt.

Sedan var det dags för bästa bandet,Vicious Irene, och headbanga bort tuppkammen, som hade börjat sloka av fuktigt väder, längst framme vid stora scenen tillsammans med min sötis.

Vi kollade bussen igen för vi glömde hela tiden när den skulle gå. Jag bestämde att vi skulle skriva upp det i programbladet så vi inte missade den.

Jagade vatten och hittade mysig gymnastiksalsmadrass att vila på och tre kannor vatten, helt oväntat.

Sista bandet vi han se blev mys på gräsmattan, vi satt och skuttade med fötterna till musiken, och tittade på den rodnande kvällshimmelen som sakta mörknade.

Bussen kom och bussbytet var inge problem.

Plötsligt frågar söt om jag har nyckeln?

Nej. Nej. Säg inte att du har glömt den?

Leta hela väskan, jackfickor, byxfickor.

Snart säger han att han bara skojar. Jag slår honom.

Nyckeln var inte med. Han skojade inte.

Söt bläddrar i mobilen.

"Vad gör du?"

"Letar sovplats." Uppgiven ton, hängande huvud.

"Vi sover hos Robin och Ging, såklart."

Ett samtal senare var man garanterad sovplats i Vasasatn och hoppar av vid Rådmansgatan. Inga problem att hitta denna gång men Robin jobbar och har precis fått ett larm och Ging har följt med honom.

Jaha.

Bara att vänta.

Fast det var lugnt för vi hade skitkul. På Sveavägen var det drag, fullt med Amerikanska bilar och stora jeepar med flaken fulla av folk. Funderade på att gå in på Pub Anchor men alla kontanter var slut för min del så vi stod utanför istället.

Det var mycket liv och folk och våra huvuden var trötta så vi gick en sväng bort från Sveavägen och hittade en liten lekpark. Sötisen såg en gunga som han bara måste prova, som var tillräckligt stor för att man skulle kunna ligga i den.

Så det gjorde vi. Vi låg och gungade och försökte leta stjärnor.

Tillbaka till myllret, jakt på vatten igen, och Robin ringer.

De är hemma nu.

Bara att vända och skynda tillbaka.

Hej till alla, dricka vatten, bädda soffan, och äntligen sova.

När saker och ting både går som de ska och går fel brukar det sluta med bästa äventyren. Så glöm nyckeln, missa sista bussen hem, gå på krogen och pröjsa inträdet med mynt när ni bara har råd med en enda öl egentligen. För det är när saker går lite fel som det blir allra mest rätt.

(Akta er bara för att allt går åt helvette. För det är då man är illa ute.)

Ses när något har gått fel på något av mina äventyr! Eller kanske när något av dina går snett?