G(l)ömma nyckeln, g(l)ömma nyckeln. Är det fågel, fisk eller färill!?

Eftersom Andreas hade börjat jobbet, och då det råder en mer eller mindre konstant penningabrist i hushållet på grund av rådande omständigheter, fattades beslutet att endast spendera lördagen på Punkkarnevalen.

Burken länsades och av mot Ekerö bar det!

Att ta sig dit innebar inte några problem egentligen. Bara det att SL.ses reseplanerar fortfarande hade semester (kan tänkas?) och därmed föreslog en turkombination som innebar en och en halv timmes väntan i Stenhamra centrum.

Stenhamra centrum ligger långt ute på Ekerö och består av en pizzeria och ett Coop Konsum.

Toalettbesök, kolla böcker och tjuvläsa tidningar. Försöka lifta, fyra bussar vi kunde tagit senare kom buss mot Björkvik. Andra åkte samma tid, någon hade fått i sig en hel del rusdryckr och lite annat och övertalade busschafören att göra ett kiss-stopp fyra stationer innan vi var framme. Alla applåderade när han gick på igen. De som inte skulle till Ölsta Folkpark var mindre roade.

Mitt ute i ingenstans och vi var framme, spontana hurrarop bröt ut.

Det blev våffla med sylt och chokladspån till lunch, massa bra band både ute vid en stor scen och under tak vid en såndär nästan-stå-uppe-på-sjävla-scenen-när-bandet-spelar scen med mycket folk på liten yta. Det kom en regnskur men Avfart 33 spelade på lilla scenen så det gjorde ingenting.

Efter Slöa Knivar fick det bli pommes. Väntetiden var en halvtimme. Egentligen ingenting man förvånade sig över med tanke på att det var en DIY festival. Att strömmen bara räcker till en fritös åt gången, som bara kan ta en portion, var en axelryckning för alla.

Äntligen var maten klar och vi kunde äta och snacka om allt.

Sedan var det dags för bästa bandet,Vicious Irene, och headbanga bort tuppkammen, som hade börjat sloka av fuktigt väder, längst framme vid stora scenen tillsammans med min sötis.

Vi kollade bussen igen för vi glömde hela tiden när den skulle gå. Jag bestämde att vi skulle skriva upp det i programbladet så vi inte missade den.

Jagade vatten och hittade mysig gymnastiksalsmadrass att vila på och tre kannor vatten, helt oväntat.

Sista bandet vi han se blev mys på gräsmattan, vi satt och skuttade med fötterna till musiken, och tittade på den rodnande kvällshimmelen som sakta mörknade.

Bussen kom och bussbytet var inge problem.

Plötsligt frågar söt om jag har nyckeln?

Nej. Nej. Säg inte att du har glömt den?

Leta hela väskan, jackfickor, byxfickor.

Snart säger han att han bara skojar. Jag slår honom.

Nyckeln var inte med. Han skojade inte.

Söt bläddrar i mobilen.

"Vad gör du?"

"Letar sovplats." Uppgiven ton, hängande huvud.

"Vi sover hos Robin och Ging, såklart."

Ett samtal senare var man garanterad sovplats i Vasasatn och hoppar av vid Rådmansgatan. Inga problem att hitta denna gång men Robin jobbar och har precis fått ett larm och Ging har följt med honom.

Jaha.

Bara att vänta.

Fast det var lugnt för vi hade skitkul. På Sveavägen var det drag, fullt med Amerikanska bilar och stora jeepar med flaken fulla av folk. Funderade på att gå in på Pub Anchor men alla kontanter var slut för min del så vi stod utanför istället.

Det var mycket liv och folk och våra huvuden var trötta så vi gick en sväng bort från Sveavägen och hittade en liten lekpark. Sötisen såg en gunga som han bara måste prova, som var tillräckligt stor för att man skulle kunna ligga i den.

Så det gjorde vi. Vi låg och gungade och försökte leta stjärnor.

Tillbaka till myllret, jakt på vatten igen, och Robin ringer.

De är hemma nu.

Bara att vända och skynda tillbaka.

Hej till alla, dricka vatten, bädda soffan, och äntligen sova.

När saker och ting både går som de ska och går fel brukar det sluta med bästa äventyren. Så glöm nyckeln, missa sista bussen hem, gå på krogen och pröjsa inträdet med mynt när ni bara har råd med en enda öl egentligen. För det är när saker går lite fel som det blir allra mest rätt.

(Akta er bara för att allt går åt helvette. För det är då man är illa ute.)

Ses när något har gått fel på något av mina äventyr! Eller kanske när något av dina går snett?

Uppokad, fulltecknat.

Kalendern är helt fulltecknad.

Från att ha tagit sommardagarna som de kommer har det nu, såhär mot slutet av allas semestrar och lov, blivit lite panik-så-mycket-som-möjligt-ska-hinnas-med-stress.

Allt är bokat nu.

Kompisar, kräftskiva, loppis (skönt att bli av med allt!), vägfest, hälsa på lillebror, rida islandshäst, cocktailparty, punkfestival, sötisens yngsta systers födelsedag och en hel del annat, säkert.

Lite fullt upp inför hösten och kommande stress för resten av det här året, kan tyckas. Men nu har jag ju haft två månader med mycket lite inbokat - bara spontatna saker var och varannan dag - så rätt så uppvilad är jag ändå- Speciellt efter veckan på Åland.

Så det ska bli härligt att rivstarta igång inför sensommaren och höstens alla händelser!

Hoppas att ni orkar hänga på! Vi ses!

Ickenyheter

Eftersom det är så jävla populärt med ickenyheter hos kvällspressen och gratistidningar så kan man ju lika gärna haka på och komma med en sådan.

http://knappnytt.nu/

Nytt avsnitt varje fredagsmorgon, udda veckor.

Se dem, vettja! Så har du något bättre att göra än att läsa och se på andra nyheter som inte bara är relativt irrelevanta eller ointressanta - de är dessutom tråkiga. Knappnytt tar ungefär upp samma saker som övrig media täcker men på ett väldigt politiskt inkorrekt, icke-objektivt och underhållande (beroende på vad man tycker är kul) sätt.

Nu Jävlar

Nu jävlar blir det festival!

Inte en sådan som kostar flera tusen och tusen och ett par hudringar till.

Nej, sådant har jag fanemig inte råd med.

Det blir inte långt bort, det blir inte galen resa, tappa däck, knäppa upptåg, femmannatält för två personer, någon som spyr i en påse och viltsvinskebab, spilld öl, bråk, gatulopp, tomatsoppa i plastglas och sol och duggregn i en jävla underbar blandning.

Trehundra riksdaler för biljetten och några lappar till blir det. Det blir kommunalt. Det blir tvåmannatält. Det blir Ekerö. Det blir två dagar röj.

Det blir Punkkarnevalen i år.

När Jag Borde Sova

Det finns stunder då man känner att man har något att säga men tankarna slinker undan.

Det finns stunder då det vore en god idé att sova för att man ska kunna göra saker man har tagit sig för trots att man helst skulle göra vadsomhelst för att slippa.

Sådana stunder brukar jag skriva.

Just nu leker Mascara och Yukiko. Det är första gången jag har sett Mascara starta en leksession. Hon brukar inte alls vilja vara med nr Yukiko sätter igång. Hon är lite gullig ändå, knäppkatten. Hon springer ut från badrummet, mot Yukiko, stannar upp när hon nästan när framme och sedan backar hon tillbaka. Ganska annorlunda taktik.

Annorlunda taktiker kan i och försig vara bra att ha ibland. Ibland har man större chans att lyckas om det man tänker göra inte går att förutse. Å andra sidan brukar annorlunda taktiker vara oprövade.

Och är de ogenomtänkta kan allt gå helt fel.

Det är dock svårt att se vad som gick fel eller rätt - bra eller dåligt - eftersom många handlingar har långa efterverkningar som påverkar kommande handlingar och situationer och det kan dröja år innan man kan se, om man överhuvudtaget kan se, huruvida en handling är att anses som gynnsam eller ej. Själv undrar jag fortfarande över om jag har gjort så att säga rätt eller inte i de val jag har gjort hittills eller om de kommer leda till den framtid jag försökt undvika. För det är ju så - åtminstone i alla berättelser - att ju mer karaktärerna försöker undvika en framtid de känner till desto närmre den framtiden kommer de. Det intressanta i de fallen är ju om de inte hade vetat något, hade de fortfarande slutat där där de slutade eller var de specifika framtiderna beroende av att personerna visste och skulle inte ha inträffat utan den vetskapen?

Jag vet inte och jag vet inte om man kan veta det eftersom man bara kan se ett förlopp.

Det jag vet, eller i alla fall tror jag vet, är att jag nog borde sova.

Nu

Nu har jag lämnat in blanketterna med UD-timmar.

Nu har jag hämtat ut tentorna.

Nu har jag diskat, betalade en räkning och åkt med sötnöten till Riala för att träna.

Nu har jag lämnat CV på Willys.

Nu har jag gjort det jag skulle ha gjort när ett annat nu passerade.

Och det kommer passera många nu som blir då som blir aldrig. För jag gör inget åt det nu och gör jag det inte nu så är det försent.

Du Ska Inte Tro Det Blir Sommar

Ifall du sätter fart och gör lite somriga saker.

Ja, det, och att vädret är varmt och soligt.

Helgen som var blev det Southside för att se när Sin Galore spelade på fredagen, Hermans Restaurang och en riktigt god middag på lördagen - som avslutades med kaffe och te på uteserveringen och en solnedgångspromenad på söder, till Gamla Stan och Drottningatan innan hemfärden - och på söndagen drog vi till 44:an, drack te för 10 spänn, käkade baguette med fetaröra och målade masker hela eftermiddagen.

Låter inte somrigt?

Jodå, det är somrigt som fan vill jag lova. För att ha helgerna fullbokade med härliga utflykter betyder att man har vaknat ur idet och vinterdvalan och inte bara sitter hemma och sover större delen av dygnet medan man sakta dukar under av tristess.

På vinterhalvåret är det mörkt, kallt och jävligt och finns inte mycket att göra för någon som inte direkt uppskattar vintersport. Man kan ju såklart mysa hemma. Och man kan gå på krogen (fast i alla fall jag känner mig inte så sugen på det när det är 24 minus ute) och på bio. Men efter att ha suttit hemma i ett antal månader så är det inte konstigt att man längtar efter lite dagsljus, lite nattliv och lite att göra.

Denna helg var uppbokad med asnice saker.

Nu är det sommar närsomhelst.